”Marcha pela Liberdade”, på engelska ”March for Freedom”, var en rörelse som den 12 januari samlade människor som protesterade mot den nya nedstängingen som de tror kommer att vara mycket skadlig för ekonomin. Skrik, visselpipor och uppror hördes i Vilamoura under protesten mot de nya nedstängningsåtgärderna.

Omkring 80 personer från hela Algarve var närvarande, bland annat ägare och anställda från olika branscher. Representanter från restauranger, fastighetsmäklare och frisörer deltog, alla fick sällskap av sin gemensamma rädsla för att förlora sina jobb, inte kunna betala löner och i vissa fall rädslan för att deras företag ska stänga helt.

Protesten började klockan 14.30 nära McDonalds parkering i Vilamoura, och följdes av en ”go-slow” av bilar, tillsammans med polisen, till Loulé, som passerar genom Quarteira och Almancil. Slow gällde endast bilar och alla säkerhets- och sociala distanseringsåtgärder var på plats med högst tre passagerare per bil.

Plakat som innehas av demonstranterna löd ”Vi vill äta”, ”Vi vill arbeta”, ”Vi vill ha frihet”, som var huvudtemat för demonstrationen, som folk ropade att de vill arbeta, och inte vill bli tvungna att stänga sin verksamhet.

Sara Santos, en av grundarna av rörelsen, sade: ”I början av denna protest är indignationen över att stänga en region som Algarve, med så få fall. När det gäller dödlighet har vi 0,02 dödlighet här i Algarve, det är inte vettigt att avsluta med en så liten takt. Vi vill verkligen vara fria att arbeta, att vara fria att gå ut och äta lunch, vidta nödvändiga sociala avståndsåtgärder och använda masker”.

António Diogo, Bruno Fraga, företrädare för Associação dos Empresários por Quarteira sade: ”Entreprenörer har inte haft något stöd under den senaste låsningen, den hjälp som kom fram, kom för sent och företag som har lyckats att överleva från sommaren fram till nu riskerar att stänga. Under den första nedlåsningen hade hade förluster mellan 60 och 90 procent”.

Som ett alternativ till total nedstängning anser demonstranterna att vi kan få en nedstängning, men bara i vissa områden i landet där det finns störst risk för att fånga viruset eller för företag som kan utgöra en hälsorisk eller för vissa åldersgrupper. Vad vi är säkra på är att det som görs nu redan har gjorts tidigare, och det fungerade inte då.

”

Sónia, en arbetare inom livsmedelssektorn som deltog i protesten, har varit arbetslös sedan oktober och hon har ingen aning om när hon äntligen kommer att börja arbeta. Hon beklagar också att demonstrationerna inte har fått mer stöd från medborgarna. ”Jag tycker att fler av oss borde protestera, jag vet inte om det beror på att människor är rädda, men vi borde vara här i kraft för att visa vårt ogillande”.

I protesten fann vi också ungdomar som anslöt sig till rörelsen för att göra sina röster hörda. Detta var fallet med Sandro, som när han blev medveten om demonstrationen, ville han gå med. ”Sjukdomar är konstant i livet tyvärr, och många har inget botemedel och detta kommer att bli en annan som kommer att ta år att hitta ett botemedel”, sa han.

Som 28-årig man vädjar Sandro också till andra ungdomar: ”Vi hoppas att vi kommer att få fler ungdomar att ansluta sig till oss. Ibland reagerar människor bara när de känner att de skadas, lyckligtvis har jag arbetat och fått min lön, men jag kan inte vänta med att få den för att börja oroa mig för den. De flesta sitter helt enkelt tillbaka på sina soffor, vi löser inga problem på sociala medier, vi löser problem med att komma, prata och försöka nå någon som har beslutsbefogenheter”.

Author

Paula Martins is a fully qualified journalist, who finds writing a means of self-expression. She studied Journalism and Communication at University of Coimbra and recently Law in the Algarve. Press card: 8252

Paula Martins