Uppgifterna finns i rapporten ”Portugal, Social Balance 2020 - Ett porträtt av landet och effekterna av pandemin”, från fakulteten för ekonomi i Universidade Nova de Lisboa, NOVA SBE.

Rapporten har utarbetats av institutionens ekonom och professor Susana Peralta i samförfattarskap med Bruno P. Carvalho och Mariana Esteves.

I den första delen ger det ett statistiskt porträtt av familjernas socioekonomiska situation, med fokus på perioden 2016—2019, men med fokus främst på åren 2018 och 2019.

Statistiken är baserad på uppgifter från undersökningen om levnads- och inkomstvillkor, som årligen görs i Portugal av Nationella statistikinstitutet (INE)

Rapporten pekar på en nedåtgående trend när det gäller risken för fattigdom i landet under det senaste decenniet, men procentandelen var fortfarande 17,2 procent 2019, över genomsnittet i EU, men den skulle vara mycket högre utan statligt stöd.

” Sociala transfereringar är viktiga verktyg för att minska fattigdomen. År 2019 var andelen människor i fattigdom, före sociala transfereringar, 43,4 procent”, påpekar i rapporten.

I tal till Lusa News Agency underströk Susana Peralta sambandet mellan fattigdom och låga löner, vilket är verkligheten i Portugal, liksom förhållandet till arbetsmarknaden.

Enligt rapporten ”de arbetslösa är den grupp som har störst fattigdom 2019 (42 procent)” och ”heltid är inte heller någon garanti för att ta sig ur fattigdomen — 46 procent av den fattiga befolkningen bor i hushåll där vuxna arbetar mer än 85 procent av tiden, det vill säga, praktiskt taget heltid”, och tillade att förutom de arbetslösa, fattigdom är också vanligare bland ensamstående föräldrar och individer med lägre utbildningsnivåer”.

” Portugal, är ett land med låga löner och en osäker nivå på arbetsmarknaden bland de högsta i OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), innebär att människor har relationer med arbetsmarknaden som inte skyddar dem från fattigdom”, Said Susana Peralta.