Under 2019 rapporterades 1 848 tuberkulosfall, 38 färre än 1 886 år 2018, vilket motsvarar en anmälningsgrad på 18 per 100 tusen invånare 2019 och 18,4 per 100 tusen invånare 2018.

När det gäller nya ärenden 2019 registrerade 1 696, förutom 152 ombehandlingar; medan 2018 fanns det 1 740 nya fall och 146 ombehandlingar. Incidensen (antal nya fall) följde också den nedåtgående trenden, med 17 fall per 100 tusen invånare 2018 och 16,5 år 2019.

I regionala termer, Lissabon och Tejo Valley med 22,9 fall per 100 tusen invånare 2019 (884 fall), och norr, med en anmälningsfrekvens på 19,8 (707 fall), förblir som de regioner med den högsta förekomsten av sjukdomen i landet.

I fördelningen efter kön har det en större inverkan på män, och 66,9% av fallen var män 2019.

På åldersnivån finns det en tydlig förekomst av tuberkulos i vuxen ålder. Endast 3% av de totala fallen 2019 var hos barn och ungdomar upp till 15 år. Medianåldern som noterades 2019 var 49 år, en mer än de uppskattade 48 åren för 2018.

När det gäller den kliniska och bakteriologiska karaktäriseringen av fallen fortsätter majoriteten att ha lungformen, med 74,1% av de totala fallen 2019. Å andra sidan konstaterades allvarliga former av spridd, meningeal eller nervsystemet tuberkulos i endast 92 fall 2019 (87 föregående år), vilket motsvarar 5% av de totala fallen.

Samtidigt testades också 79, 9% av fallen som rapporterades under 2019 för hiv (88, 1% 2018), och 9% hade samtidig tuberkulo/ HIV infektion.

Enligt indikatorerna var framgången för behandlingarna 83%, medan sjukdomens dödlighet inte översteg 7,1%.

Betänkandet varnar för den långa tiden för diagnos och de risker som detta innebär när det gäller social spridning. ”Medianfördröjningen mellan symtomdebut och diagnos har ökat under det senaste decenniet, vilket är relaterat till ett lägre index för misstanke om tuberkulos av yrkesverksamma och själva befolkningen och som motiverar behovet av att förbättra kunskapen om tuberkulos”.

Bland förklaringarna visar dokumentet att ”förseningen i diagnosen är relaterad i två tredjedelar av fallen till användarens försening i värdering av symtomen och söka vård och i en tredjedel av fallen till hälsovården”. På nationell nivå var tiden mellan symtomen och diagnosen 74 dagar 2019, vilket leder till en positiv utveckling jämfört med 79 dagar 2018, men ligger långt under de 60 dagar som inträffade 2010, året med det lägsta värdet under det senaste decenniet.

”De aktuella resultaten innebär behovet av att optimera övervakningsverktygen för större noggrannhet i resultaten och planeringen av framtida strategier för att förbättra kunskaperna i tuberkulos hos befolkningen och yrkesverksamma”, säger generaldirektören för hälsa, Graça Freitas, i rapporten.

I definitionen av utsikterna för 2021 och 2022 National Tuberkulos Program ”prioriterar omorganisationen av biståndet svar på tuberkulos, optimering av anmälningsplattformar och förbättring av kunskapen om tuberkulos i den allmänna befolkningen och vårdpersonal och slutligen sambandet mellan de olika hälso- och sociala strukturerna, vilket möjliggör ett integrerat svar”.

Effekterna av pandemin covid-19 förbises inte i dokumentet, i vilket det erinras om att de finansiella investeringar som gjorts för att stoppa spridningen av SARS-CoV-2-viruset ”kommer att ha en förutsägbar inverkan” i kontrollen av sjukdomar som tuberkulos. ”Tillgång till hälso- och sjukvård kan vara svårare, vilket kräver strategier för att justera hälso- och sjukvårdens svar, hålla svaret centrerat på patienten och involvera samhället”, avslutar han.