Den första delen av studien "Inquiry on the working living conditions of train drivers in the Metropolitano de Lisboa" presenterades i Metro Auditorium i Alto dos Moinhos, i Lissabon, av forskare från Observatoriet för levnads- och arbetsvillkor.

Sammanfattningen av undersökningsrapporten, som kom efter en begäran från fackförbundet för tågarbetare i Lissabons tunnelbana (STTM), baserades på svaren på 242 frågor som beskrev tågförarnas profil och problem.

Enligt studien är den första slutsatsen "ett högt förhållande mellan mobbning och känslomässig utmattning" och den andra "ett högt förhållande mellan månatliga natttimmar och känslomässig utmattning".

Sociologen João Areosa, en av forskarna i studien, beskrev i sin presentation tunnelbaneförarens profil: "en man, runt 50 år gammal och med mer än 20 års yrkeserfarenhet".

"Gift, ett stabilt äktenskap och med ett till två barn. Han har ett stabilt anställningsförhållande, vars bruttoinkomst är över två tusen euro. Han har ett eget hus utan att vara avlönad fullt ut. Han arbetar mellan 35 och 40 timmar i veckan. Han utför sitt arbete på månadsbasis, på natten, med en arbetsbelastning på över 45 timmar, och har även skiftande arbetstider".

João Areosa tillade också att en tredjedel av de svarande sade att de hade varit "offer för mobbning från hierarkiernas sida", ett "mycket högt" värde enligt tjänstemannen.

Ordföranden för fackförbundet för arbetare i Lissabons tunnelbana (STTM), Silva Marques, började med att framhålla att det 1997/98 fanns cirka 460 lokförare och att det för närvarande finns 250.

"De är färre maskinister och de arbetar i ett större nätverk med en större arbetsvolym", betonade han och framhöll att facket tog initiativ till att begära denna studie från observationsorganet redan före pandemin.

Studien har genomförts av forskarna Duarte Rolo, João Areosa, Henrique Silveira, Raquel Varela, Roberto della Santa, med deltagande av Beatriz Santiago, José Antunes och Miguel Amaral.