Denna mellanstora brockfågel, som är något mindre än en duva, är en nordlig häckare som besöker Iberia i stort antal på vintern. Till skillnad från många andra vadarfåglar föredrar ljungpipare torra, öppna gräsmarker och är därför vanligast i stäpplandskapet i Alentejo-provinsen, där man ibland kan se flockar på över tusen fåglar, ofta i sällskap med lappfåglar. Mindre antal förekommer i jordbruksområden i Algarve, t.ex. i inlandet till Cape St. Vincent, och på andra torra kuststräckor, t.ex. på den sandiga barriärön Barril nära Tavira.

Den enhetliga, guldfläckiga vinterdräkten som ses här förvandlas till en slående häckningsdräkt där större delen av undersidan blir svart. En del av de flyttfåglar som korsar från Nordafrika på våren på väg till Island, de brittiska öarna och Skandinavien kommer att vara klädda på samma sätt. Att se och höra dessa fantastiska fåglar som visar upp sig över hedarna i norra Yorkshire, med sin flöjtande "sång" som är så typisk för norr, är ett värdefullt barndomsminne, men tyvärr har de brittiska populationerna minskat till följd av beskogning av deras livsmiljöer på höglandet, ökad störning från vandrare, cyklister och hangglidare och, på senare tid, dåligt placerade vindkraftsparker.

I likhet med andra våtmarks- och tundrahäckande vadare står ljungpiparen nu inför ytterligare ett hot från den globala uppvärmningen. Deras häckningscykel är tidsbestämd så att den sammanfaller med uppkomsten av insekter, t.ex. tranor, för att föda sina ungar, men de kanske inte kan anpassa sig tillräckligt snabbt till den allt tidigare tillgången på denna livsviktiga föda.

Ljungdpiparen har endast tre nära släktingar i världen, som alla uppvisar liknande säsongsvisa fjäderdräktförändringar. Den något större gråpiparen är en vanlig vinterbesökare från det höga Arktis till stränder och flodmynningar från nordvästra Europa till Medelhavet och tropikerna. Den mindre släktingen, som tidigare var känd som "Lesser Golden Plover", har nu delats upp i separata arter i Amerika och Stilla havet, men båda är stora globala resenärer och kan förekomma nästan överallt. Vid ett tillfälle, på ön Santa Maria på Azorerna, lyckades jag få ett unikt fotografi av alla fyra arterna tillsammans.