Detta verkar ganska ironiskt med tanke på att han uppenbarligen inte längre är brittisk medborgare och att han mycket väl skulle kunna ha tillräcklig anständighet för att acceptera vårt demokratiska beslut att lämna en organisation som i praktiken styrs av icke valda eurokrater och rikta sin vitriol någon annanstans.

Han talar mycket om den brittiska regeringens brister, men glömmer mycket bekvämt att nämna de stora områden där det råder oenighet inom själva EU och att det finns en stor möjlighet att Sverige mycket väl kan välja att lämna EU inom en nära framtid. Och om Macron ersätts av LePen kan Frankrike mycket väl gå samma väg - intressant!

När det gäller hans övriga punkter: Ja, Storbritannien har fått medel från EU, men dessa medel är inte alls i närheten av att kompensera för vad vi har varit tvungna att betala, även om man tar hänsyn till Thatchers förhandlade rabatt.

Han har på ett lämpligt sätt förvrängt Covid-debatten. Samtalet handlade om framgången med den brittiska regeringens beslut att gå fullt ut med vårt vaccinationsprogram jämfört med Van de Lydens och hennes medarbetares offentligt rapporterade tvekan om att få igång EU-programmet, som till slut hamnade långt efter vårt, vilket är ett patetiskt exempel på EU:s obeslutsamhet och inkompetens.

Slutligen kommer historien att vara den slutgiltiga domaren när det gäller Storbritanniens beslut att lämna EU eller om EU överlever i sin nuvarande form. Om de nuvarande finansmarknaderna är någon indikation så har dock pund sterling mot euron varit på sin högsta nivå under de senaste fem åren, vilket ger anledning till eftertanke.

S. Parsons, via e-post

originalbrev