Med tiden visade det sig att många patienter hade kvar radiologiska förändringar efter utskrivningen, och det fanns personer som även utan lungförändringar var ständigt "trötta", led av muskelsmärta, andfåddhet vid träning, sömnstörningar, koncentrations- och minnesstörningar, ångest, minskad libido och ofta håravfall. Därför bör man vid behandlingen av dessa patienter, förutom att studera infektionens inverkan på lungfunktionen (och om den finns bör den behandlas), bedöma de eventuella återverkningarna på andra system i människokroppen: kardiovaskulära system, centrala nervsystemet, endokrina system, gastrointestinala system och muskuloskeletala system.

Sekvenser efter COVID-19 är kända under olika namn (bland annat långvarigt COVID- eller post-COVID-19-syndrom), sedan september 2020 ingår de i Världshälsoorganisationens internationella sjukdomsklassificering (WHO ICD-10) som "post-COVID-19-tillstånd". Denna inkludering var oerhört viktig eftersom den ger ett juridiskt svar på miljontals individers lidande, rättfärdigar deras frånvaro från arbetet och erkänner dessa post-COVID-19-symtom som en sjukdom. I december 2021 offentliggjordes Världshälsoorganisationens konsensusdefinition av detta post-COVID-19-syndrom i tidskriften "The Lancet Infection": "Sjukdom som uppträder hos personer med en historia av trolig eller bekräftad SARS-CoV-2-infektion, vanligtvis tre månader efter COVID-19 med symtom som varar i minst två månader och som inte kan förklaras av en alternativ diagnos".

Ihållande trötthet är det vanligaste symtomet och det mest komplexa symtomet att kvantifiera och behandla. Vid den kliniska utvärderingen gör jag inledningsvis en utvärdering av andningsorganen, hjärtat och endokrinologin (COVID-19-infektion kan orsaka förändringar i sköldkörteln), som samordnas med funktionell rehabilitering genom individuell fysioterapi. Det bedömningsinstrument som används för att kvantifiera trötthet under den medicinska konsultationen är Chalder-utmattningsskalan, som gör det möjligt att bedöma trötthetens två domäner: fysisk och psykologisk.

Sömnförändringar, särskilt andningsstörningar (som eventuellt kan behandlas), utvärderas också, eftersom det finns ett fysiologiskt berättigande för att obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS) är en potentiell orsak till trötthet efter COVID-19.

Dessa patienter utvecklar också ofta psykopatologiska förändringar, t.ex. utveckling av symptom på posttraumatisk stress, ångest och depression, relaterade till den psykologiska press som skapas av isolering, "rädsla för att dö" och impotens inför infektionen och sjukdomens eventuella svårighetsgrad. Under läkarkonsultationen används den standardiserade HADS-skalan (Hospital Anxiety and Depression Scale) för en första screening, där patienter som uppvisar höga nivåer hänvisas till lämplig specialitet.

De följdsjukdomar som observerats efter SARS-CoV-2-infektion har redan tidigare dokumenterats i samband med andra virus, men pandemins omfattning ökar antalet personer som kan drabbas av dessa symtom, vilket gör att vår samordning som hälso- och sjukvårdspersonal är brådskande för att vi ska kunna reagera i denna nya sena fas av pandemin.

Dr Lígia Pires

Specialist i intensivmedicin och doktor i lungmedicin

Särskilt sjukhus i Alvor