I en analys gjord av SoSMinErals (Security of Supply of Mineral Resources) för den brittiska kommittén för klimatförändringar uppskattas att 265 000 ton litiumkarbonat skulle behövas av tillverkarna för att tillhandahålla innovativa NMC 811-batterier för att göra alla brittiska bilar och lätta skåpbilar eldrivna till 2050 och för att all nyförsäljning av sådana fordon ska vara batteridrivna till 2035. Lastbilar är undantagna.

Andra metallresurser som skulle krävas för att uppnå detta mål för hela ersättningen är följande: kobolt 208 000 ton, neodym/dysprosium 7 200 ton och koppar 2 362 000. I rapporten dras den olycksbådande slutsatsen att "det inte finns tillräckligt med dessa metallresurser som bryts och förädlas i hela världen i dag för att Storbritannien ska kunna uppfylla sina mål för grön övergång under nästa generation". I september 2021 fanns det 32 miljoner bilar och skåpbilar med körkort i Storbritannien. Den uppskattade globala siffran var en miljard - en fördubbling på mindre än tjugo år.

Kina dominerar den globala produktionen av mineraler som är viktiga för tillverkningsindustrin med 60 procent av de sällsynta jordartsmetallerna och 45 procent av molybdenmalmerna, men Kina har också säkrat koncessioner över hela världen, t.ex. för kobolt i Demokratiska republiken Kongo, litium i Australien, platina och guld i Sydafrika och olika grundämnen i Sydamerika. USA har i jämförelse med detta stängt många av sina gruvor och fabriker under de senaste trettio åren. År 1990 ledde landet världen som producent av mineralrikedomar; i dag ligger det på sjunde plats och importerar trettio av de mest använda mineralerna.

Det är därför som de nuvarande förslagen om brytning och raffinering av litium och andra värdefulla mineraltillgångar som Portugal innehar måste omprövas så snart som möjligt för att se till att de inte utnyttjas av de glupska industriella rovdjuren och råvaruhandlarna, vars intresse endast är att göra stora vinster för sig själva och inte att förbättra miljön och den ekonomiska hälsan i vårt land.

Även om man antar att kinesiska entreprenörers prospektörer kan lyckas i sitt globala sökande efter nya gruvkoncessioner och att de kommer att ha den logistik som krävs för att bokstavligen flytta berg till tillverkningscentra, verkar det högst osannolikt att de ambitiösa mål som satts upp för att ställa om till alla elbilar till år 2050 kan uppnås. Dessutom verkar man inte ha tänkt särskilt mycket på varifrån den elektriska kraften ska komma för att ladda en miljard batterier om fossila bränslen för kraftverk ska fasas ut. Alternativen vindkraft, solenergi och vattenkraft använder alla samma alltmer sällsynta mineralresurser för att tillverka operativa maskiner och utrustning och har relativt korta avskrivningsperioder innan reparation eller utbyte blir nödvändigt. De är inte "gröna" när de skapas, drivs och tas ur bruk.

Det som väntar vår planet är inte början på ett tredje världskrig utan en kall fred II där kampen kommer att handla om besittningen av naturliga men ändliga resurser och makten att fatta beslut om hur de skall användas på ett fördelaktigt sätt för endast en selektiv del av jordens åtta miljarder invånare. Den efterföljande kampen kommer inte så mycket att handla om ideologi (kapitalism kontra kommunism) som om system och vem som kontrollerar dem.

USA kommer att fortsätta att vara suveränt i sin styrning av de globala marknaderna för informationsteknik och finanser och kan utvidga detta till andra stater i Amerika vars ledare redan kontrolleras politiskt och kommersiellt. Men dess många satsningar på Europas och Afrikas ekonomier kommer att börja avta i takt med att allianserna mellan Kina och Ryssland (och kanske Indien) obevekligt går framåt och expanderar till dessa territorier.Där väpnade konflikter kan uppstå, som i Ukraina, kommer de sanktioner som USA infört på områdena finans, teknik och underhållning att effektivt motverkas genom att de motsatta blocken drar sig tillbaka från exporten av resurser och tillverkade varor. Till exempel producerar Ryssland och Vitryssland tillsammans mer än hälften av världens kaliumklorid.

På grund av sina eftertraktade mineraltillgångar har Portugal en proportionellt sett större roll att spela i den framtida europeiska ekonomin. Denna måste vara centristisk i sitt koncept och undvika militära allianser (såsom Nato) med de dominerande blocken och därmed ägna sig åt miljöskydd och kulturell utveckling till förmån för en successivt minskad befolkning.