Dessa länder står inför stora risker för stigande obligationsräntor, precis som andra medlemmar i EU, t.ex. Tyskland och Frankrike. Det kan alltså verka som om de kloka, mindre skuldsatta länderna i norra EU kommer att betala för de tanklösa länderna i södra Europa med hög skuldbörda. Detta kan påminna om den grekiska skuldkrisen 2008-2010 som ledde till att förtroendet för den grekiska ekonomin gick förlorat och till den största räddningsaktion för ett utvecklat land som någonsin skådats. Den grekiska regeringen krävde flera räddningslån från Internationella valutafonden, Eurogruppen och ECB tillsammans med ett 50-procentigt avdrag på skulden till privata banker 2011. Mer eller mindre återhämtade sig landet ekonomiskt under 2017. Den grekiska skuldkrisen skakade dock inte bara den europeiska finansmarknaden utan även den amerikanska.

Den här gången är problemet mycket större eftersom en av de största EU-ekonomierna, Italien, närmar sig samma problem. Italiens statsskuld är nära 2,5 biljoner dollar jämfört med Greklands toppsiffror på 318 miljarder euro 2017 och ungefär 200 miljarder euro i mitten av 2022. För att inte glömma Spaniens skuld på 1,45 biljoner euro och Portugals skuld på över 276 miljarder euro. En skuldkris av det slaget skulle skaka om finansmarknaden i grunden. Och Italien, med sin tredje största statsskuldsmarknad i världen, kommer säkerligen att befinna sig i ögat på denna skuldorkan och bli en stor huvudvärk för ECB.


Huruvida ett land är berättigat till köp eller inte kommer att baseras på vad ECB kallar en "kumulativ lista med kriterier", som bland annat omfattar följande: efterlevnad av EU:s finanspolitiska regler, avsaknad av allvarliga makroekonomiska obalanser, finanspolitisk hållbarhet enligt bedömning av organ som Europeiska kommissionen, den europeiska stabilitetsmekanismen och Internationella valutafonden, sund och hållbar makroekonomisk politik i enlighet med Europeiska kommissionens rekommendationer..

ECB medgav att detta TPI-program skulle kunna tillämpas på värdepapper från den privata sektorn, vilket ökar oron. Italien är mer beroende av gasleveranserna från Ryssland, som har gjort sin gasexport till ett vapen för att binda Europa till sitt militära stöd till Ukraina. Även om Italien hittills i år bara har importerat 25 procent av gasen från Ryssland, jämfört med 40 procent förra året, kan ett avbrott i dessa leveranser allvarligt skada landets ekonomi och förlänga skadan genom stigande energipriser.

Dessa risker skulle på något sätt kunna minskas överraskande genom en eventuell recession i Europa och Förenta staterna, vilket skulle minska efterfrågan på energi och globalt sett sänka råolje- och gaspriserna. Recessionen skulle dock göra det ännu mer komplicerat att betala av skulderna på grund av stigande budgetunderskott och statsobligationsräntor. Införandet av detta nya program för köp av skulder från TPI är därför nästan oundvikligt. Den italienska ekonomin drabbades trots allt hårt av pandemin, och ECB köpte nästan hela nettoutgivningen av italienska statsobligationer under 2020 och 2021. Italiens tioåriga benchmarkobligationsräntor steg till en månadstopp på 3,75 % efter ECB:s tillkännagivanden och skalade sedan tillbaka till 3,6 %, medan Tysklands tioåriga obligationsräntor sjönk till 1,06 %.

Esperio analytiker noterar att både Portugal och Spanien har gjort stora ansträngningar för att förlänga sin genomsnittliga skuldförfallodag under det senaste decenniet. Portugals genomsnittliga skuldlängd ökade till cirka sju år jämfört med under sex år tio år tidigare. Den spanska skuldens löptid förlängdes till över åtta år jämfört med 6,35 år för tio år sedan. Italiens skuldförfall ligger i genomsnitt på cirka sju år, vilket är marginellt högre än 2012. Till skillnad från de flesta andra EU-länder, med undantag för Grekland, minskade Italiens BNP per capita 2021 jämfört med 2001. Både Spanien och Portugal har ökat sina siffror.

Icke desto mindre kan eventuella skuldproblem i de ovan nämnda länderna uppröra de globala finansmarknaderna och utlösa en möjlig kedjereaktion av skuldkris i Europa och på global nivå.

Alex Boltyan, senioranalytiker vid Esperio företag