Slutsatserna finns i en interimsrapport om fattigdom i rapporten "Portugal, Balanço Social", som utarbetats av Nova School of Business and Economics (Nova SBE), Fundação "la Caixa" och BPI.

År 2019 levde 439 242 arbetstagare i fattigdom, vilket motsvarar cirka 10 % av de 4,5 miljoner människor som arbetade i Portugal det året.

Uppgifterna föregår Covid-19-pandemin och den nuvarande finanskrisen, som skulle kunna öka fattigdomsnivåerna i och med inflationen, men valet var avsiktligt, förklarade Lusa Susana Peralta, en av författarna, och uppgav att målet var att analysera en strukturell situation och därmed rapportera "till en tid då arbetsmarknaden fungerade normalt".

När det gäller resultaten förklarade ekonomen och professorn vid Nova SBE att fattigdom i arbetslivet beror på inkomsten, men inte bara.

"En person är fattig om han eller hon inte har resurser för att klara av hushållets normala utgifter", sade ekonomen och hänvisade till att fattigdom i arbetslivet just beror på kombinationen av inkomst och hushållets karaktär.

Faktum är att de fattiga som arbetar främst tillhör hushåll med barn och framför allt ensamstående föräldrar och stora familjer. 52 procent av de fattiga arbetstagarna skulle inte vara fattiga om de bodde ensamma.

"Det kommer alltid att finnas fattigdomssituationer där, trots att inkomsten är tillräcklig för att personen ensam inte ska vara fattig, det finns en sammansättning i hushållet som gör att de hamnar i fattigdom eftersom inkomsten inte räcker till för hushållets anhöriga", sade ekonomen.

Å andra sidan fick cirka 38 procent av de fattiga arbetstagarna en inkomst som var förenlig med den nationella minimilönen 2019, men cirka en fjärdedel fick ännu mindre.