Grönsaker som antingen inte finns i butikerna eller som är ransonerade, bisarra alternativ som erbjuds (hur många sätt finns det att tillaga rovor, undrar jag), människor som måste välja mellan att värma upp eller äta. Stormarknader har infört ransonering av antalet grönsaker som kunderna kan köpa, och vissa experter varnar för att det kan finnas restriktioner i flera veckor, och detaljhandlarna skyller bristen på dåligt väder i Marocko och Spanien. Storbritannien köper frukt och grönsaker från båda länderna och båda har haft en svår skörd. (Vegetarianerna kommer att försvinna när det låter som om de försvinner).

Till och med ägg är en bristvara - har hönorna också börjat strejka? Följer de andra strejkande: lärare, sjuksköterskor, statstjänstemän och järnvägsanställda - där tvisterna främst handlar om löneförhöjningar för att hålla jämna steg med de stigande priserna.

Enligt en tidning har spanska gårdar drabbats av köldperioder, medan Marocko - dit en del produkter har skickats från - har drabbats av översvämningar och kallt väder, vilket också har försenat leveranserna till Storbritannien. Stigande priser på gödselmedel, kopplade till kriget i Ukraina, har också lett till lägre avkastning på fälten, och allt detta har stört handeln.

Hemodlade produkter har också drabbats av kraftigt stigande kostnader eftersom högre elpriser har gjort det betydligt dyrare att odla frukt och grönsaker i växthus under vintern. National Farmers Union har varnat för att de stigande kostnaderna har fått många jordbrukare att minska sin produktion, medan vissa har tvingats lämna branschen helt och hållet.

En perfekt storm

Förenade kungarikets energisystem har tvingats in i ett kaos av en perfekt storm av marknadskrafter som hotar att slita sig igenom ekonomin, från hemmets energileverantörer till den tunga industrin, från fabriker till jordbrukare. Detta har lett till farhågor om att en våg av energileverantörer kommer att kollapsa och att hushållen kommer att drabbas av oöverkomliga räkningar - detta är faktorer som formar energikrisen.

Jag är glad att jag inte bor där.Jag kan glatt rapportera att jag fortfarande kan köpa mina härliga grönsaker här i Portugal, antingen i en butik eller på den lokala marknaden, och det finns gott om sådana, där bönderna - eller bondens fruar - pratar med varandra medan man väljer sina produkter att ta med sig hem, och jag bryr mig egentligen inte om att mina tomater har en oregelbunden form eller att mina kålar saknar några blad.

Kommer vi troligen att behöva skicka livsmedelspaket tillbaka till England för att hindra vänner och familj från att svälta? Skulle Röda korset bli inblandat? Bombeiros? Kommer livsmedelsbankerna att stå på tur, eller matkuponger eller matstämplar? Om de inte kan få tag på vete, vilken sorts kex finns det då att doppa i teet?

Vi kan i alla fall inte få paket skickade hit från Storbritannien utan att de sväljs i en (till synes) komplicerad tullmaskin tack vare Brexit, och jag undrar om det skulle vara lätt att skicka saker i motsatt riktning?

Hamsteri kommer att stå på tur, och en svart marknad kommer att uppstå genom att skumma personer på gathörnen sveper undan sina rockar för att avslöja ett dussin ägg i små fickor, eller broccolihuvuden från portföljer. Vad kommer härnäst? Att byta ljus mot tomater? Och hur snart kommer toalettrullsbrigaden att få nys om allt detta och hoppa på tåget?

Som en liten lättnad har en vän till en vän berättat om en incident i kön till en stormarknad någonstans djupt inne i hjärtat av Yorkshire. I vagnen bakom henne satt ett sött litet barn, och när hon vände sig om fick hon ögonen på honom.Han log och sträckte ut sina små knubbiga armar och informerade henne med sin starkaste Yorkshireaccent: "Det finns inga bl....y tomater, inga bl......y ägg, ingen bl......y paprika, det är bl.....y löjligt, det finns rovor!". Mamman, som hade stora ögon av förskräckelse, sa "reagera inte", men sedan vände han sig om och förklarade allt igen - högre - för människorna bakom honom. Alla skrattade och glädjen i barnets ansikte fick honom att återigen förklara en nations röst för alla inom hörhåll.

Kanske är detta vad alla borde göra.

Author

Marilyn writes regularly for The Portugal News, and has lived in the Algarve for some years. A dog-lover, she has lived in Ireland, UK, Bermuda and the Isle of Man. 

Marilyn Sheridan