Jag hade fått nys om att ett socialt integrationsprojekt som heter Oficina Mar Vivo höll på att bygga en vacker träkanot som skulle visas upp på en social mässa i centrala Loulé. Jag gick förbi och upptäckte med glädje den fantastiska båten, och även om jag inte hittade den man som man skulle kunna kalla "kaptenen för företaget", Carlos Sonderblohm, så tyckte jag att det var lika bra eftersom det gav mig en ursäkt för att åka ner till fiskehamnen i Quarteira där den byggdes för att få veta mer...

Ohoj kapten

Ungefär en vecka senare anlände jag till hamnen och gick förbi en massa gamla hårt arbetande fiskebåtar, måsar och katter tills jag fick syn på kanoten som jag med glädje kunde konstatera hade tagit sig tillbaka till verkstaden och återigen låg tryggt och säkert under sin presenning. Här träffade jag "kapten Carlos" och en förtjusande kvinna som heter Catarina, som var de enda som var kvar den eftermiddagen och arbetade på sin båt.

Innan han visade mig runt satte jag mig med Carlos vid ett bord (som de just hade byggt färdigt) för att dricka kaffe, äta läckra mandel- och fikonblommor (gjorda av Catarina) - och prata om hur allt detta hade kommit till.

Carlos är från Venezuela. Han kom till Portugal 2008 och studerade fiskestöd och vattenbruk vid Universidade do Algarve och är expert på förvaltning av naturresurser. Men han har också alltid gillat att arbeta med trä och eftersom han är surfare har han byggt flera surfbrädor och har arbetat på ett båtvarv i Vilamoura samt i en träverkstad i São Brás de Alportel.

Vad jag har förstått har han nyligen varit upptagen med att hjälpa Cabo Verde att bestämma vilken typ av fiskebåtar som ska byggas för att kunna fiska på ett hållbart sätt - men han hinner ändå komma och undervisa i detta projekt på torsdagar och fredagar.

Visa dem hur man gör

Oficina Mar Vivo startade 2020 och är ett tvåårigt pilotprojekt av Fundação António Aleixo. Det ger skolungdomar och arbetslösa i Quarteira chansen att åka ner till fiskehamnen två dagar i veckan och prova på sjömanssnickeri.

Men det är inte allt de kan lära sig. Oficina Mar Vivo driver också verkstäder där de tar hjälp av personer som mekaniker och svetsare på plats, som, eftersom majoriteten av ungdomarna numera går till turistsektorn, är i stort behov av några ivriga lärlingar.

I grund och botten kan man lära sig lite av varje här och tanken är att ge människor möjlighet att prova på och se, tja... om det flyter i deras båt.

Bara ro med det

Carlos erkände att allt inte har varit en jämn segling. Den ursprungliga planen var faktiskt att bygga tre kanoter. Men tyvärr deltar folk i allmänhet bara när de måste och processen har gått långsamt.

Men det har funnits en del framgångshistorier. Jag träffade två av dem. Den ena var Filipe, som bara 21 år gammal deltog i en av deras seminarier om båtmekanik och som visade stort löfte och vilja att lära sig. Han är nu anställd där och höll på att reparera en motor.

Den andra var Catarina, som jag hade träffat när jag anlände. Hon är kock till yrket, har en liten son och eftersom hon var arbetslös tog hon sitt båtkörkort och ville lära sig mer om sjöfartsvärlden och använda sin fritid på ett konstruktivt sätt - och vad passar då bättre än att börja bygga en kanot.

Att få fartyget i form

Ett annat skäl till att det tog så lång tid att få igång kanoten är naturligtvis att de först var tvungna att bygga sin verkstad. Jag blev mycket imponerad av att de hade gjort allting själva, inklusive en grill för att tillaga dagens fångst. Innan de började var de också tvungna att bygga presenningen för att hålla kanoten säker och torr, liksom formarna för att ge den dess form - och de hade till och med gjort de vackraste paddlarna också.

Carlos förklarade, till min stora förtjusning, att det var vettigt att göra dem nu eftersom de kommer att vara alldeles för uppspelta för att få den i vattnet när kanoten är färdig. Men det var också, medgav han, bra övning och gjorde det möjligt för alla blivande sjömanssnickare att få en känsla för hur det är att arbeta med trä.

Missa inte jungfruresan

Carlos är full av idéer och brinner för att få ungdomar att engagera sig i olika delar av den lokala fiskeindustrin, som enligt honom riskerar att torka ut om det inte finns någon som kan ta över.

Det har varit en resa uppströms, men han har också njutit mycket av erfarenheten och oavsett om projektet förnyas eller inte är han tacksam för den gemenskapsanda som de har skapat där nere - och han undervisar gärna alla som vill lära sig.

Jag kan inte vänta på den dag då kanoten äntligen sätts i vattnet, och om du inte vill missa deras glada leenden när de klättrar ombord och ror glatt nerför strömmen - följ dem då på Facebook. @Oficina Mar Vivo