Den oroande delen av den nuvarande uppvärmningen är inte bara att den har gett oss det varmaste året i mannaminne. Vi har slagit gamla rekord under en längre tid nu, vilket man kan förvänta sig när man fortsätter att släppa ut fyrtio miljarder ton växthusgaser i atmosfären varje år. Det är omfattningen av temperaturökningen i år: två tiondels grader Celsius (0,2 °C).

Klimatforskarna kallar det en "anomali", vilket inte är så mycket en förklaring som ett erkännande av att de inte kan förklara det. Förändringar i den globala medeltemperaturen från ett år till ett annat tenderar att vara ganska små. Den här är gigantisk.

Under alla årtionden sedan 1950-talet, när koldioxid, metan och andra uppvärmande gaser samlades på hög, beräknades den faktiska ökningen till 0,18 grader C per decennium. Inte per år, per decennium.

Den kände klimatforskaren James Hansen hävdade nyligen att uppvärmningstakten runt 2010 ökade till 0,27 grader per årtionde - en 50-procentig acceleration av uppvärmningen, och väl värt att oroa sig för. Men Hansens siffra innebär fortfarande att det skulle ta nästan fyra decennier att höja den globala medeltemperaturen med en hel grad.

Om årets uppvärmningstakt fortsätter skulle det ge oss två hela graders extra uppvärmning fram till 2034. Om vi lägger till den uppvärmning som vi redan har orsakat (1,5 grader) kommer den globala medeltemperaturen om tio år att vara 3,5 grader högre. Det innebär åtminstone massdöd och förmodligen att vår nuvarande civilisation kollapsar.

Jag försöker inte skrämma dig, och jag tror inte att vi verkligen är på väg mot den katastrofen. Men det är helt klart en mycket stor sak, och klimatforskarna har ingen färdig förklaring till varför detta händer över huvud taget.

Det finns också andra tecken på att något stort håller på att hända med klimatet. Havsytans temperatur över stora delar av världen har också varit varmare än någonsin tidigare - med en hel grad eller mer, och under hela det senaste året.

Det finns en lista över sannolika brytpunkter som täcker alla kända eventualiteter - upptining av permafrost, regnskogsdöd i Amazonas, förlust av den västantarktiska isen osv. - men denna anomali passar inte in i någon av de kända kategorierna.

Forskarna vet helt enkelt inte vad som orsakar anomalin, och de gillar inte att göra gissningar. En hypotes som James Hansen nyligen lade fram kan dock vara relevant, även om han skrev sin senaste artikel innan anomalins omfattning och varaktighet blev tydlig.


Hansen menade att reningen av svaveldioxidutsläpp under de senaste 10-15 åren både i industristäder, särskilt i Kina, och i utsläpp till havs från 60 000 stora handelsfartyg har varit alltför framgångsrik. De svavelhaltiga molnen var skadliga för människors hälsa, men de reflekterade också mycket solljus tillbaka till rymden och kylde ner klimatet.

Genom att minska svavelutsläppen förvärrades planetens energibalans avsevärt (mer energi kommer in än går ut igen), och det översätts direkt till mer värme. Huruvida detta är en tillräckligt stor förändring för att förklara den nuvarande anomalin återstår att se, eftersom det är svårt att mäta molneffekter, men det skulle vara ett betryggande svar.

Om det är förlusten av svaveldioxid är det åtminstone en känd och självbegränsande händelse. Vi kan välja att leva med det, eller så kan vi försöka få tillbaka den förlorade kylningen genom att släppa ut någon alternativ, ofarlig aerosol i luften, men hur som helst är det inte ett fenomen som förändrar världen.

Om det å andra sidan inte är den förlorade svaveldioxiden kan det betyda praktiskt taget vad som helst, till och med stora och snabba hopp i den globala temperaturen. Den brutala sanningen är att den mellanstatliga panelen för klimatförändringar, FN:s viktigaste instrument för att hantera klimatkrisen, systematiskt har tonat ned de risker som vi löper.

De förutsägelser som panelen gör bygger nästan alla på antagandet att den globala uppvärmningen kommer att vara en långsam, jämn och förutsägbar process, trots att alla där vet att det är osannolikt att det kommer att bli så. Brytpunkterna är verkliga, de kan vara ganska plötsliga, och förr eller senare kommer vi att snubbla över dem om utsläppen inte minskas drastiskt inom en snar framtid.

Som Gavin Schmidt, chef för NASA:s Goddard Institute for Space Studies, skrev förra veckan: "Om anomalin inte stabiliseras i augusti kommer världen att befinna sig på okänd mark."

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer